När vintern tar mitt namn

(svenska)

Jag lämnade byns sista lykta bakom mig

Snön har inget minne – det är nådigt

Varje steg jag tar blir helt uppslukat

Som ett brev som aldrig skickats, en klocka utan själ

Tallarna lutar sig in för att höra min andning

De har sett hundra vintrar värre än döden

Men i natt är kylan bara en hand

Som håller min armbåge och hjälper mig att förstå

När vintern tar mitt namn

Och skogen blir min famn

Då fryser tidens flod

Och jag blir bara mod

När norrskenet slår sitt tält

Över tystnaden som hällt

Sover hjärtat lugnt och kallt

För det har inget mer att gällt

(svenska)

Jag passerade den frusna sjön där du en gång föll igenom isen – du skrattade och kallade det helvetet

Nu bär björkarna din grå halsduk

Och jag har inget mer att säga

Ugglan frågar inte varför jag kom

Vargen har sedan länge glömt mitt namn

Jag är bara en vandrare av frost

Ett kapitel i en saga som har gått förlorad

När vintern tar mitt namn

Och skogen blir min famn

Då fryser tidens flod

Och jag blir bara mod

När norrskenet slår sitt tält

Över tystnaden som hällt

Sover hjärtat lugnt och kallt

För det har inget mer att gällt “ Det finns en stig bakom stjärnorna.

Där gråter ingen.

Där fryser ingen.

Där är bara… snö som minns.”

När vintern tar mitt namn

Och skogen blir min famn

Då fryser tidens flod

Då fryser tidens flod

Och jag blir bara mod